Det är verkligen svårt att tänka sig hur det känns att sakna någon innan man gjort det, som med det mesta här i livet. Det finns olika typer av saknad. Saknaden till mamma och pappa, saknaden efter lov, saknaden efter något man tappat bort eller efter vänner. Det finns en massa saker man kan sakna. Men jag tror aldrig jag har saknat någon så mycket som jag saknar dig. Du korsar min tanke hela tiden och nästan allt i min vardag påminner mig om dig. Hur fin och go du är och hur roligt vi har tillsammans. Att du alltid finns vid min sida när jag bara vill ha dig nära eller behöver dig. Ditt fina leende och dina uppmuntrande ord. 

   För varje dag som går kommer vi varandra närmare och närmare och jag inser att jag bara blir mer och mer nyfiken på vem du är ju mer jag lär känna dig. Alla minnen vi delar och stunder då vi både kan skratta och gråta tillsammans. Vi har lärt oss mycket om och av varandra, men jag facineras över hur mycket mer det finns att lära! 

   Så fort jag lämnar din sida kan jag inte ro för att jag börjar sakna dig en aning. Jag känner mig liksom komplett där bredvid dig, med min hand i din. Mina fingrar passar så bra mellan dina. Jag känner mig trygg under dina vingar. Du gör mig lugn. Det där lugnet längtar jag hem till när jag har en stressig dag på jobbet eller i skolan. Vetskapen om att när jag kommer hem kan jag pusta ut i din famn gör mig varm och lyckig. Att du alltid finns där. Du är mitt hem. Där du finns känner jag mig hemma. Och jag saknar dig. Just nu! Mer än du kan ana. Och jag älskar dig - mer än jag någonsin älskat någon! Jag längtar tills jag får känna mig lugn under dina vingar, i din famn. Ligga på ditt bröst och andas in din ljuva doft. Lugnt och stilla. Bara vara ett, med dig ♥