Kurerar mig själv.

 
Den här veckan har varit fullspäckad och tiden har sprungit förbi. Kanske lite för fort. Jag har nämligen varit lite hängig idag, så jag har stannat i sängen och kurerat mig själv. Jag blir nog hemma från skolan imorgon också, då jag ändå bara har en lektion. Jag måste försöka hålla mig frisk, för sista året i gymnasiet har man inte tid att vara sjuk. Det är för mycket man missar! Förhoppningsvis blir jag bättre imorgon. 
   Jag har köpt nya ljus och smaskiga yollibox, så nu myser jag framför gossip girl i mitt rum. Utifrån vardagsrummet hör jag mamma och Samuels dova skratt. Det glädjer mig! Samuel åker hem till pappa ikväll dock, så vi ses inte igen på en vecka. Det är lite konstigt att vara borta ifrån honom så länge numera eftersom jag är van att vi alltid är med varandra dag efter dag, vecka efter vecka - men jag vänjer mig mer och mer. Jag gissar att det blir svårt att flytta hemifrån när det väl gäller sen, även om jag drömmer om det lite varje dag. Jag längtar efter att få skapa mitt eget hem där jag kan känna mig lugn och trygg. Det hem jag kan kalla min fasta punkt och som jag, tillsammans med någon, kan bygga upp liv och traditioner. Där skratt och kärlek får rum. Dit längtar jag. Men ännu trivs jag bra här hemma, och här kommer jag stanna ett tag till.
   Och så till sist vill jag ge en stor fet bamse kram till alla nära och kära som står vid min sida i vått och torrt. Det betyder mer än ord någonsin kan beskriva. För trots att livet är en levande berg-och-dahl bana så vill jag se det positiva i det som händer och tro på att allt har en mening. Tack till er som finns hos mig, även när det är svårt och när leenden och skratten är långt borta. Tack till er som som finns hos mig, även när det är lätt och när skratten i allra högsta grad är närvarande. Tack för livet, när det är lätt som svårt, för skifningar och skillnaderna visar att jag lever. Ingens liv är lätt, för vad skulle då utmaningen vara? Låt oss vara tacksama för det liv vi har och ta vara på de stunder vi älskar och tycker om. Vi har fått våra liv för att leva dem! 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0